Bloglovin!
kramper
Jag har så hysteriskt mycket kramper idag.
Sitter på jobbet, och biter ihop som en eller annan idiot, har dessutom inte med mig några som helst smärtstillande i form av diklofenak, det suger.
Men jag slutar om tre minuter, och då får jag äntligen gå hem.
Ska mysa ner mig i soffan, ta smärtstillande och äta mackor och varm choklad.
Låter som en bra deal idag.
mindre rolig lördag idag.
Skulle egentligen på födelsedagsfest idag, men jag får stanna hemma då jag har såna kramper att jag mår illa.
Det är verkligen inte roligt, och jag får krypa ner i soffan istället.
Efter fakta
Man kan inte jämföra sin smärta med någon annan smärta eftersom att alla upplever saker och ting olika.
Därför kan man heller aldrig säga att man har mer eller mindre ont än någon annan.
Det som är jobbigast för mig är PMDDn. Den påverkar hela mitt liv, alla mina relationer, jobb, fritidsintressen. Allt. Endometriosen är förvisso också jobbig. Med kramper, och olidlig smärta emellanåt.
Men på något sätt så vänjer jag mig vid smärtan, jag har alltid ont, och när man alltid har ont så vänjer man sig till slut. Det är så att när jag inte har ont så blir jag förvånad.
Det jobbigaste med PMDDn är att jag ibland blir så arg, irriterad, ledsen eller ofrånkomligt olycklig utan anledning. Sen blir jag arg på mig själv för att jag känner så utan anledning, och då eskalerar det bara.
Blir en enda ond cirkel.
Jag har väldigt svårt för att gråta, skrika eller ställa till en scen framför folk. Så det händer ofta att jag bara är tyst, eller går därifrån på jobbet t.ex. För att istället komma hem, ligga i fosterställning i flera timmar och bara gråta och skrika att jag inte orkar mer. Att jag inte vill mer nu. För det känns verkligen så ibland, att jag inte vill mer. Jag kan ofta inte se min framtid alls, jag kan inte ens föreställa mig min framtid. Det är relativt läskigt, men jag har vant mig vid det också. Den ofrånkomliga känslan av tomhet är värst. Att känna att nä fan, nu pallar jag fan inte mer. Jag vill inte dö, jag skulle aldrig ta livet av mig eftersom att jag tycker att det är otroligt fegt. Men ibland så vill jag faktiskt bara inte leva. Inte dö heller. Bara upphöra att existera ibland.
Jag har lättare för att bli arg på okända människor, människor som jag inte känner. Eftersom att jag inte riktigt behöver hantera skuldkänslorna på samma sätt då. Varenda gång jag skriker på någon, eller blir arg på någon på grund av min PMDD så får jag såna extrema skuldkänslor, vilket resulterar i ännu mer vädelöshetskänslor. När jag har min PMDD period, så hittar jag ingenting med mig själv som är bra. Ingenting. Jag hatar alla mina kläder, jag hatar mitt hår, jag hatar alla som pratar för mycket. Jag hatar folk som sitter för nära i tunnelbanan, jag hatar folk som hostar rakt ut. Jag hatar folk som smaskar, jag hatar folk som klagar. Allt hatar jag, men inte alla. Eftersom att jag har haft det här sen jag kan minnas så har jag lärt mig att hantera det till viss del. Vissa månader går det dock inte. Det har gått så långt vissa månader att jag har tömt hela frysen på kött, och bara frossat. Eller att jag har sett saker som inte finns och skurit mig på diverse ställen för att bli av med tomhetskänslorna. Det är hemskt, fruktansvärt och det går inte att bota. Jag kommer att få ha det såhär tills jag kommer i klimakteriet. Om 30 år ungefär.
Jag går i dagsläget på Citalopram, antidepressiv medicin för PMDDn (som jag inte tar, för att jag tror inte på att gå på en massa mediciner för att må bra, men återkommer till det i ett senare inlägg) och även diverse smärtstillande mediciner för smärtan vid mens för att klara av något som helst.
Jag är sjuk från jobbet varje månad, och jag var även sjuk från skolan varje månad när jag gick i skolan.
Till att börja med
Tänkte börja med att förklara vad PMDD och Endometrios är för något.
Följande texter är från wikipedia;
"Premenstruell dysforisk störning - PMDD (engelska Pre-Menstrual Dysphoric Disorder), förkortas även PMD och PMDS men vanligast förekommande är PMDD, är en form av depression som beror på en sjukdom i de hormonella körtlarna och uppträder vid vissa tidpunkter under menstruationscykeln. PMDD ska inte förväxlas med det mycket vanligare PMS som innebär humörsvängningar av lättare slag och drabbar de flesta kvinnor.
Många av symtomen vid PMDD påminner om vanlig depression men skiljer sig genom det cykliska mönstret. Symtomen uppträder direkt efter ägglossningen och når sin kulmen under lutealfasen, fem till sex dagar före mensblödningen. Besvären klingar av när blödningen börjar och försvinner helt inom tre till fyra dagar, fram tills nästa ägglossning. Sjukdomen kan vara mycket handikappande för de kvinnor som drabbas och innebär ofta att både familjeliv och jobb blir lidande. Livskvaliteten blir allvarligt sänkt och många har så svåra PMDD-besvär före mens att de umgås med självmordstankar.
Syndromet har varit medicinskt dokumenterat sedan 1920-talet. Cirka 5 % av alla kvinnor i fertil ålder beräknas vara drabbade. Nära hälften av dessa har en annan kvinnlig anhörig som också är drabbad. Symtomen inträder ofta i övre tonåren för att sedan följa upp i vuxen ålder. Kvinnor över 30 år är mer drabbade och symtomen tydligare. Det är inte ovanligt att PMDD kan leda till depression eller utveckling av andra ångestrelaterade sjukdomar som social ångest (fobi).
Det händer att kvinnor med svår PMDD feldiagnosticeras som deprimerade eller manodepressiva när det i själva verket rör sig om behandlingskrävande PMDD. En ibland använd benämning för mycket svåra fall är menstruationspsykos.
Vanliga PMDD-symtom är:
- känslan av att vara intensivt olycklig
- svårighet att se framtiden som positiv
- värdelöshetskänslor
- överkänslighet om man blir avvisad eller kritiserad
- plötsliga attacker av sorgsenhet eller gråt utan uppenbar anledning
- påtaglig ängslighet eller spänningar - känsla av att vara nervös eller uppjagad
- varaktig och påtaglig ilska, irritation eller ökade konflikter med andra människor
- svårighet att umgås med andra människor
- intresseförlust för vardagliga aktiviteter, t ex arbete, skola eller vänner
- koncentrationssvårigheter
- ständig trötthetskänsla eller energilöshet
- ökad aptit eller tröstätande - särskilt salta eller söta livsmedel
- ökat sömnbehov eller sömnlöshet
- känsla av vanmakt eller kontrollöshet
Många kvinnor märker dessutom att de blir fumliga, att minnet inte fungerar lika bra och att de får svårt att lära sig nya saker.
Fullständig diagnos ska ställas av läkare, gynekolog eller psykiater. Dessvärre är inte kunskapen hos läkare den allra bästa när det gäller PMDD. För korrekt diagnos måste patienten uppfylla minst tre av kriterierna ovan, varav det förstnämnda alltid måste finnas med. Närvaron av ett eller flera symtom behöver inte betyda PMDD. Allt beror på hur mycket symtomen stör kvinnans beteende, tänkande eller liv."
Vill ni veta mer om PMDD finns länkten till artikeln här; http://sv.wikipedia.org/wiki/Premenstruell_dysforisk_st%C3%B6rning.
Endometrios;
Endometrios är en kronisk sjukdom som innebär att livmoderslemhinna, eller rester av den, inte bara finns i livmodern, utan även utanför bland de inre organen. 5-10 procent av alla kvinnor i fertil ålder uppskattas vara drabbade av endometrios. Vecka 10 varje år är den internationella endometriosveckan då det anordnas föreläsningar.
Ordet endometrios kommer ifrån de grekiska orden endo (invändig), metra (livmoder), osis (sjukdom). Livmoderns insida är klädd med endometriet (livmoderslemhinnan). Vid menstruation är det endometriet som stöts ut. Det blöder ner genom livmodertappen och slidan men det händer också att man normalt blöder ut i buken via äggledarna och äggstockarna. Vid endometrios kan dock inte all livmoderslemhinna som hamnat i buken tas bort av immunförsvaret utan finns kvar och skapar kronisk inflammation i buken- det är detta som är endometrios. Livmoderslemhinna kan hittas i eller på äggstockarna, utanpå livmodern, i livmodermuskulaturen (heter då adenomyosis) eller på uterosacralligamenten (området mellan livmoder och ändtarmen). Endometrios kan också hittas på tarmarna, blindtarmen, i ljumskarna, på urinblåsan och diafragman. I sällsynta fall har endometrios hittats långt ifrån livmodern, tex i lungor och hjärna. Slemhinnan kapslas in och bildar cystor. En endometrioscysta kan variera i storlek - de kan vara från mikroskopisk storlek till knytnävsstora. I vissa sällsynta fall lever endometriosen sitt eget liv och bildar livmoderslemhinna på helt nya ställen, bland annat har nya endometrioshärdar påträffats i ärr efter operationer. Endometrios leder ofta till svåra livslånga smärtor.
Symptomen är flera och individuella, den allra vanligaste är extrem menstruationssmärta. Vissa kvinnor med svårare endometrios har ont hela tiden utan uppehåll, medan ett fåtal med en lindrigare variant inte har ont alls, utan sjukdomen upptäcks i samband med ett annat kirurgiskt ingrepp. Svårigheter att få barn förekommer, men omfattar ej alla kvinnor med endometrios, omkring 60% av alla kvinnor med endometrios har normal förmåga att bli gravida.
En vida spridd myt om sjukdomen är att den enbart drabbar vuxna kvinnor. Detta är helt felaktigt, även flickor i tonåren kan vara drabbade även om deras symptom ibland kan vara lindrigare på grund av att endometriosen inte hunnit få så stor utbredning.
En annan myt är att sjukdomen försvinner efter en graviditet. Detta sker inte heller, men vissa kvinnor upplever endometriosen som lite mindre besvärande efter att de fått barn.
Det är väldigt vanligt att endometriosdrabbade kvinnor söker hjälp för alla olika symptom de har utan att inse att de alla har ett sammanhang, och bland annat därför är det svårt att uppskatta antalet som är drabbade, det antas finnas ett stort mörkertal.
En del drabbade uppger även till exempel magproblem (liknande IBS) och smärtor vid urinering. Dessa symptom uppträder särskilt under menstruation och ofta även i samband med premenstruella besvär.
Symtom kan vara:
- Mycket kraftig menstruationssmärta, smärta som för vissa kan förvärras i slutet av menstruationen
- Riklig menstruation, vissa drabbade kan blöda över en deciliter blod per menstruationstillfälle
- Samlagssmärta
- Smärta vid användning av tex. tampong
- Smärta i korsryggen och ut i benen
- Smärta när man kissar eller har avföring
- Förstoppning och/eller diarré
- Trötthet, utmattning
- Feber
- Infektionskänslighet
- Ofrivillig barnlöshet
- Depression
Man kan lida av endometrios även utan att ha ovanstående symtom, och man kan också ha någon eller några av symtomen och ha andra symtom som inte står här ovan. Man kan även ha dessa symtom utan att ha endometrios. Endometrios yttrar sig väldigt olika hos olika människor, och det är ofta orsaken till att det tar så lång tid att ställa diagnos- genomsnittstiden för korrekt diagnos ligger mellan 5-10 år.
Sjukdomen går i skov och har en tendens att återkomma och ge upphov till varierande smärttillstånd, trötthet samt eventuell infertilitet.
Vill ni veta mer om Endometrios finns artikeln här; http://sv.wikipedia.org/wiki/Endometrios
